AI har på kort tid blivit en självklar genväg i vardagen: ställ en fråga, få ett svar – snabbt och smidigt. Men vad gör egentligen den här bekvämligheten med vår egen förmåga att lära och tänka?
En studie gjord av Oxford University visar att personer som lärde sig ett ämne med hjälp av AI upplevde att de lärde sig mindre jämfört med vid vanliga sökningar online. När de sedan skulle förklara ämnet för någon annan blev deras beskrivningar kortare, mer generella och innehöll fler fel än hos dem som sökte kunskap själva. Även mottagarna tyckte att AI-versionerna var sämre.
Det är egentligen logiskt. Lärande kräver friktion: att slå upp begrepp, jämföra källor, dubbelkolla fakta och sammanfatta med egna ord. Den processen är inte ett hinder, det är själva träningen som gör att kunskap fastnar. Om AI tar över allt tidigare i kedjan riskerar vi att tappa något större än bara studieteknik. Vi riskerar att barn och unga aldrig fullt ut utvecklar den kognitiva förmåga som byggs genom språk, läsning och skrivande.
Trots att förtroendet för AI är lågt i Sverige ökar ändå AI-användningen. Tre av fyra har litet eller inget förtroende för att AI-tjänster hanterar personlig information säkert. Men trots att över hälften inte litar på att informationen man får är sann, har ändå många bett chatbots om personliga råd, ofta rörande sjukdom.
Vi på Relevans använder givetvis AI där det kan effektivisera processer, men AI kan aldrig kunskapsmässigt vara en genväg för att lära oss på djupet om våra uppdrag.
Sammanfattningsvis är AI både en möjlighet och ett hot. Möjlighet när det används som stöd. Hot när det blir en ersättning för omdöme, källkritik och det mödosamma tänkande som faktiskt gör oss klokare.